Om 11 dagar åker jag till Frankrike och jag kan inte fatta att jag inte alls är stressad. Nej allt är prima ballerina och jag är lugn som en filbunke.....NOT!!!!
Vad har jag gett mig in på egentligen? Ett år i Frankrike... Ensam.

Mitt år i Frankrike

Detta är i princip det enda som snurrar runt i mitt huvud just nu, det går knappt en minut utan att något om min resa ploppar upp i skallen. Jag är stressad över det, självklart! Men jag är ännu mer taggad och förväntansfull. Det är nästan så att jag går runt och ler hela tiden;P Jag är så nyfiken på allt och jag försöker föreställa mig hur allt kommer att bli, men det går typ inte;P

Jag vill veta vad min framtid erbjuder, jag vill veta hur det kommer vara första gången jag faktiskt träffar min värdfamilj, (en bild och några mail är ju inte samma sak som the real deal:P) Jag vill se huset(särskilt mitt rum), jag vill se skolan och internatet, jag vill träffa min klass, jag vill veta hur mycket jag faktiskt förstår och kan göra mig förstådd, jag vill helt enkelt se och uppleva Allt!
 
Jag vill känna känslan av hur jag sitter hemma vid matbordet hos min värdfamilj och någon ställer mig en fråga som jag absolut inte förstår och än mindre kan svara på. Då kan man snacka om "Vilken-färg-är-brandbilenVARNING!" haha:P

Mycket av mina tankar kring Frankrike går åt till att föreställa mig tänkbara (och obekväma) situationer jag kan tänkas hamna i, för tro mig de kommer att dyka upp. 

Exempel på dessa imaginära och jobbiga situationer kan vara hur jag sitter i klassrummet medan läraren pratar om något väldigt viktigt och säkert "jätteintressant" som jag ändå inte förstår och helt plötsligt ställer han en fråga, helt out of nowhere, till mig! Den dumma, svenska tjejen som inte kan någonting! Jag föreställer mig hur de andra i klassen sitter tysta och väldigt spända och väntar på mitt eventuella och mest troligt dumma svar, förutom några tjejer i ett hörn som skrattar åt den knäppa tanken att jag skulle kunna säga något vettigt på franska.

Den enda skillnaden på hur jag föreställer mig denna situation just nu och då det faktiskt händer på riktigt är att då det händer på riktigt har jag ingen dator eller ordbok som kan rädda mig ur situationen.
Men om det blir såhär som jag föreställt mig kommer ni säkerligen få läsa om i bloggen inom en ganska snar framtid(för jag vet att det här kommer hända, vare sig jag vill eller inte!) haha:P

Då, mina kära läsare vet ni vilka roliga och lite lätt hemska tankar som rör sig i mitt huvud:P
Det här och alla filosofilektioner på franska!

Men även om jag känner lite lätt panik är jag mest glad,nyfiken och jättetaggad!!



Bild på skolan (Anna de Noailles)

Ha det!;D