Jag känner att det börjar vara dags att ta tag i den här bloggen igen. Förmodligen så vet alla ni som läser min blogg vad som hänt och varför jag inte skrivit på drygt två månader. Men om det nu finns någon annan där ute som inte riktigt vet, kan jag berätta i alla fall. För att göra en mycket lång och jobbig historia väldigt kort så har min kära pappa varit väldigt svårt sjuk och är det fortfarande. Jag åkte därför hem till Boden, Sverige igen den 19 januari och stannade hemma ända till den 22 mars. Jag känner egentligen inte för att skriva om det som hänt så mycket här på bloggen, det har "helt enkelt" varit väldigt jobbigt, men det har som tur är gått åt rätt håll och mycket bättre än vad jag befarade att det skulle göra. Många tårar, mycket förtvivlan och många oroliga timmar har jag och min familj fått utstå den senaste tiden. Men ljuset i tunneln fanns där och till slut såg vi det. 

Jag är äntligen tillbaka i Frankrike och det känns väldigt bra: ) Det var jobbigt att åka iväg, men när jag väl kom fram gav det med sig. Jag hade verkligen saknat allt och alla som är här och det känns ganska trist att mitt år är slut om bara 3 månader. Men jag ska inte gräma mig över det nu, den dagen, den sorgen, som man brukar säga. Just Nu känns allt så bra som det kan kännas med tanke på omständigheterna och att jag har påsklov i två veckor framöver och att vädret dessutom är underbart gör inte saken sämre.

Ha det bra nu allihop! Och visa de ni älskar att de är viktiga för er. Man kan inte visa det för mycket.

Jag älskar dig pappa